sitter i sängen. gråten i halsen. det är väl för jävla typiskt att det alltid ska vara så här. vet inte vad som händer med mig. vet varken in eller ut. vill inte vara ensam, men ändå vill jag det. vill inte vara hemma, men ändå vill jag vara det. allt känns bara kass. känns som att jag lever i ovisshet.. vill bara vara glad och må bra. men allt känns bara som om det kommer skita sig.. som att ingenting någonsin blir som man vill eller hoppas! får ångest bara av att tänka. analyserar sönder saker. är paranoid! ibland undrar jag varför jag inte blivit mer som pappa. han är stark! stark som fan! en annan är orolig jämt och minsta lilla grej tar knäcken på en! trivs inte med mig själv för fem blanka. jag känner mig falsk.. vet inte varför. känns som att jag inte är ärlig mot mig själv, fast jag borde vara det. vill bara spy! trycka fingrarna i halsen och spy! men det tänker jag inte göra. mår illa bara av att tänka på hur jag kastar bort mitt liv. vad ska jag göra då? ingenting känns seriöst. känns som att jag snart ska flytta tillbaka till huset. vi bor bara såhär tillfälligt. jag trivs inte såhär. jag krockar med mig själv i de här jävla lägenheterna. blir galen snart tror jag. ska det alltid vara såhär?
nu ska jag åka iväg och spela in.. känns ju inte för lockande måste jag säga. men måste man så måste man..
are you strong enough?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar