livet hänger på en skör tråd..

ja det gör den verkligen..
jag jobbade idag. vid 14 tiden gick en gubbe som bor där iväg och handlade. han kom tillbaka och var alldeles slut. blek och hängig. jag frågade om jag skulle hjälpa honom att plocka in sakerna han handlat i lägenheten, men han sa nej, så jag gick iväg och dolade med annat.
efter en stund tänkte jag att jag skulle gå in till honom och kolla hur han mådde. kom in och han låg i sängen, alldeles blek. kollade lite noggrannare och märkte att han inte andades. sprang och sa till en annan vikarie att följa med in och titta om jag sett fel, men det hade jag inte.. sprang fort som fan och hämtade en ordinarie personal. vi konstaterade snabbt att han hade gått bort..
ringde 112 och de skulle skicka en ambulans, och sa att vi skulle börja med hjärtmassage.. vi höll på i 20 minuter tills ambulansen kom. nu är han borta.. helt sjukt.
på förmiddagen satt han och pratade om att det skulle bli kul att hans "kärring" skulle komma hem, och 2 timmar innan hon kom hem så går han bort.. fyfan vad trist! blir ledsen som fan för hennes skull! hon måste vara helt knäckt nu.. urs:( man tänker kanske inte på att utvecklingsstörda har såna känslor, men helt klart är det så. urs och fy..

nu ska jag till emelie och dricka bärs med henne, ullis och lizette!

r.i.p ove!