SOM VANLIGT(!) när jag är på fruktansvärt bra humör, och mår riktigt riktigt bra så ska det alltid, TA MIG FAN ALLTID, vara något som gör att jag sjunker till botten i detta oändligt djupa hav av ångest och panikkänslor. jag fattar inte?! ska man inte för en gångs skull kunna känna en, JAG BEGÄR EN ENDA DAG, glad och lycklig känsla!
vet inte, det kanske är så att jag inte är värd det?! eller vad fan är det frågan om?
början på den här dagen var fruktansvärt bra! sen gick det lite utför. jag åkte hem till min fina lofti och det kändes kanon! vi hade jättemysigt! kladdkaka och tv-spel! kände att nu jävlar vänder det. MEN ICKE!
kom hem och nu känns det rent ut sagt förjävligt.
den här ångesten jag har nu, har jag inte haft sen 2 år tillbaka. den jävla fittiga ångesten jag hade innan jag började i terapin. det gör ont i kroppen. armarna domnar, hjärtat slår dubbelslag, känns som huvudet ska sprängas och jag kan bli fruktansvärt arg.
jag höll ärligt talat på att bryta av tandborsten förut när jag borstade tänderna. men som tur är kan jag hantera ångesten på ett hyfsat bra sätt, så det skedde inte.
usch och fy för denna jävla känsla.
ångest och besvikelse, på hög nivå, är inte den bästa kombinationen har jag märkt.
i morgon, det kan jag säga med en gång, kommer bli en sån där dag där jag kommer ligga i sängen och inte göra ett skit på hela dagen. förhoppningsvis ska jag försöka ta mig ut och åka till lofti när hon slutar jobbet!
ne nu får det vara nog på skrivandet, annars kommer det bli en lång jävla historia som jag antagligen kommer att ångra att jag skrivit sen.
godnatt..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar