funny the way it is.

denna förbannade paranoia! varför ska det vara så förbannat svårt att bli av med skiten! försöker tänka att jag bara är dum som tänker så, och det är jag ju. jag vet det. men att känna en stark ångest för något som inte stämmer. 
jag drömde inatt att M inte tyckte om mig längre, han ville inte vara med mig. skickade sms till honom i morse och han sa att han tycker om mig jättemycket och att jag minsann kommer att behöva dras med honom ett tag. 
VARFÖR analyserar jag sönder det?! varför känner jag en ångest över detta?! 
jag är nog jävligt skadad från tidigare förhållanden. så måste det vara. att leva i ovisshet som jag gjorde då. att gå varje dag och aldrig veta vad som kommer ske. ständig ångest och oro. 
jag vet att M är världens snällaste och bästa. han skulle inte såra mig. men jag känner mig så jävla dum som ens analyserar det. jag vågar inte.. någonting. denna ständiga rädsla för att bli lämnad och bli sårad gör mig så jävla förbannad. 
M är ju så fantastisk. jag tycker så himla mycket om honom och han gör mig så glad!

jag är så trött på att aldrig veta hur jag ska må. att det går upp och ner som en jävla berg&dalbana. aldrig kan kontrollera hur jag känner. jag känner mig som ett jävla asshole ibland. känner mig taskig, beter mig konstigt. fattar inte hur han står ut med mig.
han vet ju anledningen, men det känns som jag kommer att förstöra allt. p.ga. min diagnos. det känns som att jag sårar honom, fast jag inte gör det.  
jag önskar att medicinen kan börja verka ordentligt, eller att jag får en ny.
det här är inte kul, inte alls! förbannade jävla skit. jag önskar inte ens min värsta fiende detta. 
som min terapeut sa, bli förbannad! det är precis det jag blir. och ledsen! jätteledsen! 
otillräckligheten och "värdelösheten" har slagit sig till rätta i min hjärna för en stund. men vem vet, det kanske går över om 5 minuter. well well. det är väl så det är för tillfället.
kan ju inte ens grina, även fast det vore så skönt nu.


det är också väldigt skönt att skriva av sig. som jag sagt tidigare så söker jag inte uppmärksamhet och att folk ska tycka synd om mig. för det är bara så här jag är. och jag behöver skriva av mig. jag är glad över att jag har så bra vänner, M och familj som accepterar mig för den jag är. mina hjärtan! <3

/C